R.I.P :´(
Mitt liv känns just nu ganska upp och ner. Va länge sen som det kändes såhär så man kanske ska se det positivt att det int eär så ofta iaf.
I lördags ringde mamma och berättade att våran kusin föddes på natten och det blev en flicka. Jag bryr mig int ejätte mycket för jag tycker väl egentligen inte dom borde ha fler barn men ett nytt liv är ett nytt liv. Men sammtidigt lite senare på morgonen så ringer även min foster mamma och berättar den tråkiga nyheten att hennes systers man gick bort på morgonen. Han har varit sjuk nu jag vet itne ritkgit hur länge men iaf 1-2 år,han hade cancer. Känns konstigt att han nu är borta. Min bild jag haft av honom har varit en lång och ståtlig man som alltid var glad när man träffade honom. Men nu senast jag träffa honom va i sommras och jag har inte träffat honom så ofta sen han blev sjuk men då gick han från att vara en lång ståtlig man till en kort och gråhårig litem man. Han såg nästan ut som en liten hobbit. Det är tragiskt.
Ett liv släcks och ett annat föds. Det får än att börja tänka på livet vad det är som är viktigt. Man ska leva i nuet för man vet aldrig hur lång tid man har kvar. Lever jag i nuet? Nej det tycker jag faktiskt inte att jag gör,jag längtar alttid bort till annat och då saker ska vara bättre. Kan jag ändra på det? Ja man har sitt egna ansvar över sig själv.
I skolan pratar vi mycket om människan så jag tänker redan mycket på saker där och så kom nu detta så mitt huvudet är helt förstört av tankar. Sammtidigt går jag spänt och väntar på när begravningen kommer äga rum för brukar väl vara 2-3 veckor efter personen dött och då är det läskigt nära min redovisning av vårat grupparbete i skolan. Men jag håller tummarna för att det inte blir då.
Och mitt förhållande,hmm jadu vill jag leva såhär. Vi får se vad som händer,jag känner lite att med allt som hänt så kanske man borde göra något åt allt.
Vill bara gråta men finns ingen att gråta ut hos så är bara bita ihop och försöka se glad ut.
Vi hörs..kram*
I lördags ringde mamma och berättade att våran kusin föddes på natten och det blev en flicka. Jag bryr mig int ejätte mycket för jag tycker väl egentligen inte dom borde ha fler barn men ett nytt liv är ett nytt liv. Men sammtidigt lite senare på morgonen så ringer även min foster mamma och berättar den tråkiga nyheten att hennes systers man gick bort på morgonen. Han har varit sjuk nu jag vet itne ritkgit hur länge men iaf 1-2 år,han hade cancer. Känns konstigt att han nu är borta. Min bild jag haft av honom har varit en lång och ståtlig man som alltid var glad när man träffade honom. Men nu senast jag träffa honom va i sommras och jag har inte träffat honom så ofta sen han blev sjuk men då gick han från att vara en lång ståtlig man till en kort och gråhårig litem man. Han såg nästan ut som en liten hobbit. Det är tragiskt.
Ett liv släcks och ett annat föds. Det får än att börja tänka på livet vad det är som är viktigt. Man ska leva i nuet för man vet aldrig hur lång tid man har kvar. Lever jag i nuet? Nej det tycker jag faktiskt inte att jag gör,jag längtar alttid bort till annat och då saker ska vara bättre. Kan jag ändra på det? Ja man har sitt egna ansvar över sig själv.
I skolan pratar vi mycket om människan så jag tänker redan mycket på saker där och så kom nu detta så mitt huvudet är helt förstört av tankar. Sammtidigt går jag spänt och väntar på när begravningen kommer äga rum för brukar väl vara 2-3 veckor efter personen dött och då är det läskigt nära min redovisning av vårat grupparbete i skolan. Men jag håller tummarna för att det inte blir då.
Och mitt förhållande,hmm jadu vill jag leva såhär. Vi får se vad som händer,jag känner lite att med allt som hänt så kanske man borde göra något åt allt.
Vill bara gråta men finns ingen att gråta ut hos så är bara bita ihop och försöka se glad ut.
Vi hörs..kram*
Kommentarer
Trackback
